Idag blev det äntligen av att vi kunde ta emot Silla på besök. Har ju lovat att hon skulle få komma hit och fika men så började den ena efter andra tiken löpa och då är det ju svårt att komma hit med flera hundar.

Det var meningen att de skulle komma igår men vädret var toppen och det var så mycket grannar ute i sina trädgårdar så jag kände inte för att ha för mycket stim och stoj med hundarena på tomten.

I dag var det bowling och de lovade ju även regn, men när jag såg solen titta fram så bestämde jag mig för att ta hit Silla och hundarna efter att i hade spelat vår bowling.

Plockade fram dynorna till utemöblerna så att vi kunde sitta där och fika

Klockan 12 var det fortfarande sol ut och när Silla kom så kunde vi sitta ute ett par timmar och fika och låta våra hundar leka av sig.

Först fick Ida och Liten träffa våra killar tillika släkningar

Litens pappa Nemo

Litens morfar Opus som hade en del att hålla koll på

Litens morbror Qling som gillade att det kom lekkompisar att busa med

Dessa fick stojja av sig medan vi fikade, ja ja, visst blev det lite tiggande vid bordet av de fem som var ute och både Silla och Lasse har ju lite svårt att säga nej. Så min sista bit av mackan blev hundgodis.

Sen fick killarna gå in och våra löpande tikar komma ut istället.

Litens momor Sally, som gärna kollar in läget.

Någon som blev riktig lycklíg av att träffa Ida var vår Lycka, hon måste känna mordersbandet, för så här uppför hon sig aldrig med några andra hundar, hon pussade och slickade på sin mamma.

Nellie och Olga var också väldigt intresserade av sin mormor Ida och då var även lilla Liten med och kollade.

  Farmor Lycka undersökte sitt barnbarn noga och Liten gjorde som man ska göra, la sig på rygg och lät sig undersökas.

  Här sitter Liten och kollar in Silla för att hon vill att hon ska kasta en boll som ligger framför hennes fötter

Helt plötsligt så hade det gått ett par timmar och det började kännas isande kallt i luften. Så vi gjorde oss klara för en gruppbild på tjejligan som består av Ida med hennes dotter Lycka, hennes två barnbarn Nellie och Olga och så lilla barnbarnsbarnet Liten. Även Litens mormor Sally var med på bilden..

Ia

Hela februari och nu i början av mars har jag mestadels suttit vid min symaskin. Jag kan koppla ordentligt när jag sitter där och låter min kreativa sida få jobba. Min tanke var att jag skulle sy upp lite för att ta med till Öland i sommar. Varje sommar vi är där så är det alltid någon som hör av sig och vill ha halsband eller något annat som jag syr och inte har jag då något med mig utan får ta fram symaskin och hoppas på att jag ska finna material till det som beställes, något som inte alltid är så lätt när man befinner sig i Löttorp. Men nu ska jag ta med mig lite i år.

Skapade en ny serie i min Glamour som jag kallar för Hope, det är vackra almogeband med mycket silver och guldtrådar-

Har nu även köpt in ett svart band med guld-

Det här bandet är i svart konstskinn med det blåa/silverbandet.    Levererades till en liten hane.

Dessa två bande är levererade till en springer  och en cockerkille

En liten cockerdam har fått detta leverat-

En liten spaniel har fått detta skickat till sig

En liten cockervalp ska få detta med sig av sin uppfödare när hon flyttar till sin egen familj.

Fick även en liten udda beställning på två snibbhalsband för att hundaran ska synas i mängden av alla blå cocker när de är på promenad.

Detta ska en liten cockerdam i Södertälje ha

Detta ska skickas till Småland till två cocker

Detta är beställt till Danmark och ska sitta på en Sussex spaniel.

Sen är även detta beställt som ska sitta på en cockerkille som heter MESSI

Det är ju alltid bra att få en spark i baken för att komma igång. Så kändes det när jag var till läkaren i tisdags. Hade som förra gången jag var där högt blodtryck och nu ska jag äta tabletter för detta tycker min läkare. Ja ja, jag är ju ingen älskare av medicin och tar i stort sett inte heller värktabletter utan försöker få bort min värk på annat vis.. Spikmattan är skön när ryggen värker, vetekuddens värme ger bra resultat på nacken.. men något jag inte har tänkt på är att kanske mycket av min värk även kan ta bort med motion och mindre och nyttigare mat. Så i tisdags bestämde jag mig för att ändra min livsstil, ska försöka att promenera i snabb takt åtminstående en gång per dag, sedan blir det ju hundpromenader, men dessa går ja ju i hundens takt. Sen ska jag tänka på saltet i maten, fettet som jag normalt inte använder så mycket av, men kan säkert bli ännu mindre. Alkoholen till maten är ju både gott och avkopplande och jag tror fortfarande att ett glas rött vin till maten bara är nyttigt, däremot behöver jag ju inte ha ett glas bredvid mig när jag lagar maten.

Så nu är det tredje dagen för mig som jag tänker, månadag och tisdag åt vi soppa till middag, jättegott, men jag ska väl inte ljuga och säga att jag inte hade i lite grädde för att förhöja smaken.. I går gjorde jag en smal rätt, med fläskfilé, zuzzini, tomat, röd lök, potatis och matlagningsgrädde. Kan väl säga att det var supergott och nog åt jag lite för mycket, men jag kan ju inte bara äta mat som inte smakar mig för att äta mindre. Märker ju att när vi någon gång köper färdigmat så blir jag proppmätt efter halva, jag tycker inte att det är så gott.. '

Funder även på att prata med en dietist, kanske kan jag få lite råd och hjälp...

Dagen idag började jag med att ta en snabb promenad runt Mejramvägen ner mot sjön och sedan den långa backen upp till ängen, hade satt på min stegräknare och var nyfiken på hur många steg det hade blivit, men tyvärr så stod den på noll när jag kom hem, den hade aldrig startat.. Men även där blir det nya tag och jag kan ta samma varv en gång till för att se vad det ger i steg.

Ia

För en månad sedan var jag till min läkare för att ta prover på sköldkörteln och lite annat. När han tog mitt blodtryck så frågade han om jag hade högt blodtryck och jag svarade att jag aldrig hade haft det tidigare. Han tog då om det och visade mig att jag hade 177/107, okej jag blev förvånad för jag brukar alltid ha 120/80, men jag har ju inte tagit detta på några år. Han ville då att jag skulle ta trycket två gånger dagligen i 20 dagar för att han skulle se vad vi ska göra och detta har jag nu gjort och så var jag där idag igen.. Han kollade mina värden och sa att jag var ett gränsfall, men tyckte nog ändå att det var bra om jag fick ner det lite med medicin, jag gillar ju inte tabletter och tyckte nog att det var lite onödigt, men han stod på sig och ville att vi skulle prova i 20 dagar och jag då skulle göra samma mätningar igen.. Jag får väl vika mig och göra som han säger..

När han tog trycket på mig så hade jag ungefär samma värden som för en månad här på samma plats, om det nu är att jag jagar upp mig eller att det är fel på min mätning här hemma vet jag ju inte, för när jag kom hem så tog jag ett tryck och då var det mycket lägre..

Gick in på internet och letade fram några sidor om högt blodtryck och kände att nog finns det mycket jag kan ändra, för när jag läste vad som kan framkalla just högre tryck så kändes det som om jag levde helt fel idag.

• tobaksrökning                          Jag röker inte så detta kan inte vara anledningen
• höga kolesterolvärden              Hade 5 på skalan idag så inte heller detta kan jag skylla på
• diabetes                                  Har inte diabetes
• kraftig övervikt                       Våger dryga 70 kg till mina 156 cm, så nog är jag överviktig och borde banta
• felaktig kost                            Vi äter gott, kanske fel ibland, men tänker på att äta fettsnålt.
• stillasittande livsstil                 Sitter ju mycket vid datorn, får sluta med detta
• hög alkoholkonsumtion             Dricker vin till maten i stor sett varje dag, tar också en drink ibland
• högt saltintag                          Har alltid ätit mycket salt, när jag var liten fick de gömma saltet för mig för att jag inte skulle äta för mycket. När de gjorde detta så passade jag på att slicka på tunnorna som stod i affären med saltad fisk.. Ja som synes är det ju en hel del som går att ändra på rätt så lätt. Så nu ska jag samtidigt som jag tar min mätning under dessa 20 dagar även tänka på allt annat som kan inverka.

Ia

Ny vecka och äntligen är helgen över, den har inte alls varit så rolig, har inte kunnat koppla av eller sova eftersom mina tankar hela tiden har varit hos Lycka, först med denna hemska diarré men massor av blod och sedan att upptäcka att alla stygnen från operationssåret var borta. Men klart att vi skulle klara detta, fick instruktioner av sköterskan hos veterinären.

Började i alla fall måndagsmorgonen med att efter frukost och utegång med hundarna byta body på Lycka, vår duktiga lilla tjej la sig som vanligt på ryggen och visade mig hela sin mage och vad ledsen jag blev när jag såg att det var lika mycket öppet som innan helgen. Ropade på Lasse som fick komma ner och hjälpa mig att hålla Lycka medan jag tryckte ihop såret och la ett nytt bandage runt hela henne.

Sen blev det ett telefonsamtal till veterinären som jag tror inte riktigt förstod hur öppet det var, men lovade att hjälpa oss efter klockan 15.00

Lycka var glad och hoppade upp i bland de andra hundarna när vi kom in, hon vill verkligen vara med sin flock och inte bara ensam i köket.

Sen åkte vi iväg, Lycka var jätteglad att få åka bil och hoppade gladeligen in i sin bur. När vi kom fram till Tumba så var hon lika glad, till och med när vi kom in hos veterinären så viftade hon glatt med svansen och hälsade på alla.

Veterinären Joanna blev nog lite förvånad när hon såg såret, det var inte alls som hon hade trott och hon förstod verkligen att vi ville ha hjälp med detta.  Hon öppnade hela igen, tvättade och tvättade innan hon återingen sydde ihop såret och la en dräneringsslang innanför..  Hon bad verkligen om ursäkt för att det blivit så här och inte kan jag skylla henne för något, de har ju gjort det bästa men troligen har Lyckas kropp stött bort surturen som de sytt med.

Joanna visade mig var hon hade satt stygnen i dräneringen, så att jag ska kunna ta bort denna själv. Fick även veta att Lyckas blodiga avföring troligen berodde på att hon inte tålde Metacam, så detta kommer vi aldrig mer att ge henne.

Jag tyckte att det tog alldeles för lång stund innan Lycka vaknade och tänkte fly rummet när jag såg att hon började vifta på svansen. Så fort hon var på benen igen så var hon glad och pussade både på oss och sköterskan.

Hon fick en spruta med antibiotika och sedan tabletter som vi hämtade på apoteket  i centrum på vägen hem.

Vi fick även en återbesökstid till på fredag då de lovade att ta bort dräneringen och se till att allt verkar gå åt rätt håll.. Jag sa att jag måste även nu få inrikta mig på de kommande valparna och klarar inte av att känna mig stressad och naturligtvis hjälper de då till.

Nu sover Lycka gott i sin bädd och jag tror att hon behöver detta.

Ia

Skynda dig på husse, jag vill ut och åka bil. 

Tisdagen började med att vi åkte till veterinären och lämnade in Lycka för operation. Hon har haft en juvertumör ett par år som vi har hållit koll på, men så i somras tyckte jag att den började växa. Många sa till mig att det är inte så stor risk att det ska vara en farlig knöl och tyckte att jag skulle avvakta innan vi bestämde oss för operation. Men nu kände jag att det skulle ske, har ju i minnet att vår springertjej efter att ha blivit opererad fick nya knölar som växte mycket fort. En kväll när vi hade varit ute så märkte vi att det rann var från en som hade spruckit, Lasse tog ut henne i duschen och gjorde henne fin, hon var pigg och glad när vi senare gick och la oss, men på morgonen hittade vi henne död i sin korg, om det var juvertumören som tog hennes liv vet vi ju inte, hon var ju nästan 13 år så det kunde ju ha varit något annat.

En lugn och harmonisk tjej på väg att somna

Det var en rätt låg tjej som vi lämnade hos veterinären, men eftersom man alltid här har möjlighet att stanna kvar tills hunden har somnat så blir det i alla fall inga jobbiga avsked.

När vi hämtade henne efter 4 timmar så var det en lycklig tjej som kom emot oss med svansen som gick som en propeller.   Hon var jättehungrig när vi kom hem igen och det första hon fick var mat, när hon då ville ha mer så fick hon istället en morot för att stilla sin hunger.

Allt verkade så bra, hon åt och var lycklig men den där jobbiga tratten var inte kul och vi försökte då att hon skulle få vara utan så mycket som möjligt när vi var på samma plats som henne.. satt på henne en body i stället och detta fungerade bra, men klart att det gick att bita lite i såret genom bodyn. På torsdagskvällen när jag skulle byta body så upptäckte jag at det hade lossnat ett par stygn i ena kanten, så jag drog ihop allt med en binda och satt på henne tratten inför natten.. Denna natt var hon orolig, ville hela tiden ut för att försöka bajsa och till slut efter en massa spring ut och in med henne så var det mest blodblandat slem som kom.. Eftersom själva avföringen inte var blodig så blev jag inte så ororlig, detta är ju oftast för att de får springa för mycket och det gå sönder lite.

På fredagsmorgonen när jag återigen skulle byta till en annan body så upptäckte jag till min fasa att alla stygn hade försvunnit och det var bara ett stort gapande hål på ca 5 cm.. ringde direkt till veterinär och fick veta att man inte kan sy om detta utan nu fick vi istället försöka med stripes.. hon ville inte äta något denna dag, luktade på maten och viftade på svansen, men vände bort blicken från det som bjöds. Sedan började hon må illa, kräktes och hade mycket lös avföring hela fredagen.

På lördagen mådde hon illa och ville inte heller då ha någon mat, jag försökte med olika godsaker men hon bara vände bort huvudet, fick i alla fall i henne lite vatten och kände att det kanske är bäst ändå att hon får svälta ett par dagar så att magen får lugna ner sig.

Det blev en orolig natt för mig mellan lördag och söndag, hade svårt att koppla av och låg mest vaken och tänkte på vad jag skulle göra för att få Lycka att i alla fall äta lite fisk eller ris. Vi gick upp tidigt, Olga var som vanligt superhungrig och ville ha mat direkt när vi kom ner i köket.. Lycka sov djupt och brydde sig inte om att de andra fick sin mat.. när alla hade ätit så släppte Lasse ut dem och tog sedan ut även Lycka som då var glad och viftade på svansen.. men ingen mat ville hon ha..

Efter någon timme tog jag ut Lycka igen för jag vill att hon ska vara glad och det är hon när vi är ute. Hon vill till och med att hon och jag ska jobba, men nog känner jag mig orolig, men så länge hon verkar glad och lycklig så får väl även jag försöka känna så.

Håll tummarna för att vår fina Lycka ska bli helt frisk igen. Längtar tills vi nästa gång får springa vänstervarv, något som hon verkligen gillar.

Ia

Så var äntligen månaden nästan slut och vi kunde återigen få träffa massa goa cockerägare på vår cockerpromenad med Stockholms Cockerklubb.

Jag var länge tveksam om jag skulle klara av att följa med på själva promenaden eftersom min kropp just nu inte riktigt vill det jag vill, men glädjen hos mig var stor när jag lyckades ta mig runt denna dag, visst var det lite jobbigt men glädjen över att få träffa alla fina hundar med mattar och hussar gjorde att min värk nästan försvann.

När vi kom stod redan många på plats, där var Harriet som det var längesedan jag träffade och det kändes så kul att återse henne igen. Sen fick jag till min glädje se Nemodottern Elvira    en sån liten söt tjej.

 
Vi fick veta att vi skulle gå en skogspromenad utefter mälaren och det var så vackert där vi promenerade fram.

Att fortfarande nästan inne i november få se båtarna på sjön kändes så njutfullt.

Innan vi började vår promenad så blev det en gruppbild på oss som var med denna dag, det var 18 cocker och två springer spaniel med.

Sedan började vår vandring uppför         och jag ljuger om jag säger att det var en lätt match för mig att ta mig fram med min onda kropp, men med Linus snälla husse bredvid som sa "jag ser till att du inte ramlar" kände jag mig säker i terrängen.

Väl framme vid slutet av vårt mål, som var så vackert       fick vi veta precis vad vi befann oss och tänk här står man på andra sidan stan och blickar ut över Hägerstensåsen, Mälarhöjden mm mm.

Extra roligt denna dag var att träffa Lena, hennes man och fina Jannie

  Även detta var länge sedan.

  Att behöva stanna och ta det lugnt tyckte Qling var rätt onödigt, så han passade på att riktigt skita ner sig med att rulla runt och gräva lite.

  Rastplatsen var så fin i detta senhöstväder.     Så var vi snart tillbaka igen där vi möttes denna dag och hundarna fick snart på sig sina koppel igen för att bege sig till bilarna.

  Fina Nemosonen Viggo hade upptäckt att en av tikarna precis hade löpt och blev väldigt pilsk, att det var hans halvsyrra Elvira hade han ju inte en aning om, utan bara lyckan av att få uppvakta en tjej, som tyvärr inte alls gillade denna uppvacktning utan talade om för Viggo att han skulle hålla sig på sin plats.

När vi åkte från denna fina plats så passade vi på att fortsätta mot Vällingby där vår dotter bor. Hade med mig en hel påse med Hobbyböcker, både dottern och barnen älskar att pyssla, så dessa böcker för sig bättre där en hemma i min bokhylla. Tyvärr var ingen av barnen hemma denna dag, men katten Tussan som normalt aldrig vill hälsa på oss var framme och lät Lasse ge henne mat. Tittade även på alla dotterna fina smycken som hon tillverkar, hon har en egen linje som heter Rosavela.

När vi var där så ringde min telefon och Viktors matte ville komma och hämta sin jacka som hon hade glömt sist när hon var hos oss och trimmade Viktor, så när vi kom hem så kom även hon och hämtade jackan.

Snart var det dax att börja med middagen som denna dag bestod av potatisgratäng, fläskkotletter och broccoli och så naturligtvis ett glas rött till detta.

Kvällen blev rätt kort och när klockan visade på 21.00 så gick jag upp och la mig. Tyvärr blev sömnen bara till 23.30, då jag vaknade igen och kunde ha gått upp och gjort någon annan nytta än att sova vidare, men valde det sista.

Kan bara summera dagen och säga att det var en helt underbar söndag i slutet av oktober.

Ia

Ibland undrar jag varför kroppen måste vara så känslig för både väder och ställningar. Har ju lidit att fibro sedan 1970 då jag första gången besökte en läkare eftersom mina handleder domnade bort så fort jag hade varit ute med barnvagnen. Först så togs man på alvar, det gjordes undersökningar på om jag kunde ha reumatism eller ev. MS, men när de sedan kom på att det "bara" kärringsjuka jag hade blev jag rätt så ledsen, vad då kärring tänkte jag, var ju bara 24 år.. men åren gick och inte blev jag bättre, men inget fanns att göra och det var bara att bita ihop och uthärda värken.

Så nu sitter jag här efter 43 år och inte har det blivit bättre med åren, utan tvärt om sämre och sämre för var år som går.  Jag har under alla dessa år varit aktiv med både barn och annat arbete, har aldrig varit sjukskriven eftersom jag tog läkaren för 43 år sedan på orden att det bara var en "kärringsjuka", utan försökt att lida i tysthet.

Men det var inte detta jag skulle skriva om.

Började morgonen med att laga mat, gjorde en gryta, tyckte det passade bra en dag som denna när vinden viner utanför fönstret och regnet strilar..

Har sedan varit runt i olika affärer för att leta efter en sittkudde till bilen, känner att jag måste kunna kliva rakt i i bilen utan att sedan sjunka ner på sätet, för att inte få ont i både rygg och ben. Men inget hittade jag och lyckan hade ju varit om jag var lika smal som jag är liten för då hade det kunnat fungera med en bälteskudde för barn, men får väl försöka tillverka något som känns bra, men då blir det ju inte så snyggt...ja ja vi får väl se vad som händer.

Middagen på den heta grytan intogs tidigt denna afton, sen gick Lasse på budgetmöte i vår samfällighet och jag stannade hemma för att skona min rygg för att sitta stilla på en stol ett par timmar.

Men sitta stilla är inget för mig, så jag passade på att möblera om lite i vardagsrummet när jag äntligen var ensam hemma.

Nu är klockan 22.00 och jag ska gå och lägga mig lite på min spikmatta.

God natt

Ia