Vänskapen började för 6 år sedan.. det var  du som valde den lilla svarta killen i Sallys kull.. du var en glad tjej som verkligen visade att det var kul att jobba med hundar.

Efter två år så kom Lyckas kull och även där hittade min valpköpare en liten kille som passade  och ingen var gladare än jag att just han fick komma till dig och sin storebror.

Valpköparen var en sån som  jag verkligen gillade, en som aktiverade dina hundar och hade kul tillsammans med dem.

Så kom då Olgas kull och där fanns en valp som jag bara inte kunde tänka mig att sälja, den lilla söta killen, vit/svart och tan, den ville jag ha kvar i alla fall på något vis, men här hemma fanns det inte plats.. så när  denna tjej som redan hade två från oss sa att hon ar intresserad så blev jag naturligtvis väldigt glad.. men nu ville jag ju inte släppa honom riktigt, skulle vara så kul att få visa upp honom på utställningar och kanske en dag få en kull efter honom där jag kunde få spara en liten tik.

Detta berättade jag för valpköparen, sa att det var just det jag önskade.. jag hade redan dragit ut alla köpeavtalen på denna kull och visst gjorde jag ett fel som inte drog ut ett nytt när det gällde valpen, men vi var ju vänner, det hade hon flera gånger visat, så vad gjorde det om vi skrev ett vanligt avtal där vi skrev att jag ville ha avel och utställningsrätt.. varför sa hon inte nej när vi skrev detta, varför skrev hon på detta avtal om hon inte ville att jag skulle få visa honom på utställning eller få ta en kull efter honom.. Åren gick, jag frågade flera gånger om jag kunde få ställa ut honom men fick till svar att han är så mammig så det kommer inte att gå.. Du var hos oss och trimmade, hunden var rent hysterisk på bordet och matte sa att hemma fick hon binda upp honom för att få honom att vara lugn, detta ville varken jag eller Lasse, vi ville trimma honom i lugn och ro, men det var inte lätt.

Så kom då den dagen då vi skulle försöka oss på en parning med denna kille..hanen var jätteglad när han kom, visade glädje när han såg mig och när tiken kom så var han precis som han ska, intresserad och ville bestiga tiken.. nu var det inte så lätt, han var nybörjar, tiken var nybörjare och jag är själv ganska så hård med att mina killar inte ska få fripara som de vill utan jag vill ha dem på en matta och de ska veta vad som ska göras.. men hanen var inte alls med på att få hjälp, så fort jag närmade mig honom så hoppade han av och gick till sin matte..  Jag pratade med tikens matte och frågade om hon hade möjlighet att ta hem hanen under natten, kanske han skulle få lite mer självförtroende om han inte hade sin matte  hos sig. Visst detta var inga problem för tikens matte, men hanens matte slog bakut och kom med olika ursäkter som att han skulle inte äta, han skulle sitta och gråta och han skulle på kurs på tisdag.. nu gällde det bara en natt mellan söndag och måndag, sen skulle jag åka dit på måndagen och se om vi kunde få till en parning, men vi märkte ju att detta var inte något som hans matte ville vara med om.. så vi bestämde att vi skulle åka till hanens hem på måndagen.. kankse var det orden som hans matte sa "inte för att jag tror att det går bättre hemma" som gjorde att tikens ägare backade och tog kontakt med en annan hane som hon hade som förslag.. jag kontaktade hanens  matte och berättade att vi inte skulle komma.. sen hörde jag inte mer från henne.. hon var väldigt väldigt tyst, så tyst har jag nog aldrig uppfattat henne tidigare, men nu kände jag att det var något som inte stämde. Men jag visste att jag hade inte gjort  något fel, så jag la detta åt sidan.

Vi åkte till Öland under påsken, visse att hanen skulle ställas ut i Västerås så jag skickad meddelande och frågade om det skulle bli så nu fast jag hade hört att hon skaffat en ny liten valp, en valp som jag både gratulerade

till och jag önskade dem en glad påsk- Att jag inte fick några svar fick mig att fundera, men jag tänkte, jag har väl inget att vara nipprig för.

Några dagar innan vi skulle komma hem så hade mina föräldrar varit här för att ta in vår post, pappa ringde och berättade att jag hade fått ett kuvert från hanens ägare,  jag sa, hon är alltid så gullig så det är nog en hälsning till Lasse eftersom han har fyllt år.

Så kom vi hem igår och där låg kuvertet på bordet. Jag öppnade det och läste bara de första meningarna, den vän som jag hade haft nu i sex år hade helt plötsligt kontaktat SKK för att jag hade skrivit på fel blankett. Naturligtvis hade hon rätt, man ska vara noga fast man tror att man är vänner, man ska skriva de rätta vad det än gäller.. Där stod det att jag skulle få de pengar som var satta för en kull, att jag inte längre hade någon rätt till avel av denna kille.. Jag kände att hela rummet snurrade, jag kände mig så ledsen, inte av att mista denna hane som avelshane utan det svek som hon hade gjort mig, att inte prata med mig, att istället ringa till SKK och i stort sett anmäla mig för falsk varudeklaration, eller vad man ska kalla de..

Jag ringde direkt till SKK, skulle jag ta tillbaka dessa pengar, nej det ville jag inte, men jag fick veta att det var precis det jag skulle göra i detta fall och sedan bara se hanens matte som en helt vanligt valpköpare.

Ska väl inte påstå att jag mådde bra igår, min kropp värkte, mitt blodtryck höjdes, jag hade lätt till tårar, ja allt detta var vad jag kände för det sveket att gå bakom min rygg.

Ia

I söndags var det full fart hela dagen. Började med att åka på cockerpromenad med fyra av våra hundar.. underbart att bara få gå runt och känna doften av våren och se alla glada cocker springa runt.

När vi kom hem så skulle vi få besök av Ulla som har Tippen, han har jag sålt med en viss avelsrätt eller inte direkt avelsrätt för det är Ulla som ska få dessa pengar,  så idag skulle han få försöka sig på en parning för första gången, tiken som finns hos Silla   heter Liten och hon är efter en av våra tikar och vår Nemo, så detta skulle bli en planerad linjeavel eftersom Silla vill ha kvar sina linjer på sin äldsta tik.

Tippen blev jätteglad när han såg Liten och att tycke uppstod kan man inte ta miste på.. men det är inte så lätt när man är nybörjare och det var de ju båda två.  Så det blev en del lek och stoj och båda visade stort intresse för varandra. Tror säkert att vi hade fått till en parning om vi hade haft lite mer is i magen och låtit dem vara tillsammans mera, men tiden rann iväg och vi bestämde oss för att vänta ytterliggare en dag.. nu blev det inte så för Silla vågade inte vänta och se utan valde en annan hane denna gång, en kille som är van att para och då var det inga problem.

I går fick vi träffa lilla söta Xanthos och trimma lite på honom. Han var så glad och lycklig och jag tror nog att han kände igen oss båda. Klart att han borde känna igen mig, jag var ju hans matmamma sedan dag 3.

Han var inte lätt på bordet från början, men lärde sig  under trimnings gång att kunna slappna av och till slut låg han stilla och bara myste.  Höjdpunkten blev att få träffa hundarna, vår Qling blev överlycklig och visade inga gränser i sin lek, men Xanthos var inte ett dugg rädd utan lekte med.  Tog en massa bilder som jag gjorde om till ett bildspel-

Lättlärd märktes det att han var när matte jobbade med honom på apellplan.

Hade inte sovit så mycket natten innan så jag försökte att slappa i solen så mycket som möjligt.

Vädret var underbart och innan middagen som bestod av rökta räkor och varmrökt lax som jag hade gjort, tog vi varsit glas vin och ett par riskakor med fetaost.  Underbart att kunna sitta ute, men middagen blev inomhus.

Kvällen avslutades med att jag somnade på soffan igen, något som jag hade intalat mig om att låta bli.

Ia

Så är man inne i april, vädret har varit mycket varierande den sista månaden, ena dagen värmebölja så att kläderna åker av, sedan snöstorm och isande kyla.. men idag är det skönt och även gårdagen var en riktig toppendag.

Tänkte bara sätta in lite bilder på två av mina gamlingar.. Snart 12 åriga Sally och vår snart 9-åriga Opus'

               Det är bara att klicka på bilderna så ser man dem i större format.

Den här veckan har gått med rasande fart. Vädret har visat alla olika slag, sol, regn, massor av snö. Lite mysigt med den nya snön som kom och hundarna gillade det i alla fall.

Vi har haft en trimning, det var Olgas dotter Tintin som var här.

Hon kom inrusande precis lika glad som vanligt, såg ut som ett litet troll och lika söt för det. Hon kände direkt att det fanns löptikar i huset, satte nosen i golvet och blev helt sprallig. Men nu skulle hon upp på bordet och börja bli trimmad. Själv hade jag ont i både nacke och armen, så det blev Lasse som fick ta allt tovutredning och borstning innan jag kunde börja med maskin och sax. Tur var att jag hade Lasse som hjälp för idag var hon sig inte alls lik, brukar normalt stå som en staty när hon trimmas, men idag gnydde hon och snurrade som en lite karusell på bordet.

Men jag är inte den som ger mig.. Jag bestämmer och snart så gick hon med på att lyssna. Kanske inte så där jätteglad var hon, men hon blev i alla fall lugnare.  Något som hon inte gillar är de örondroppar som hon alltid får hos oss eftersom matte inte själv kan både hålla henne och få in dessa i hennes öron.

Men när allt detta var klart så var hon nöjd och belåten och fram hade det kommit en söt liten cockerflicka utan en massa onödig päls..

Vi har varit och handlat golv till vardagsrummet, även köpt matta som Lasse ska skära till och göra nya trappsteg av.. Nålfilten som ligger i trappan är inte så snygg längre efter alla blöta tassar.

Idag är det fredag och man ser inte mycket av all den snö som kom i onsdags och nu lovar de värme och sol hela helgen, så det blir att vara ute så mycket som möjligt och insupa alla D-vitaminer man kommer åt.

Nu tänker jag i alla fall inte skriva mer denna helg utan återkommer på måndag.

Ia

Vaknade upp och kollade på klockan, den visade 05,17, det som väckte mig var ljudet av fyra små tassar som gick runt, runt på golvet. Kände att det inte var aktuellt ännu att gå upp, men innan klockan hande hunnit bli 05.30 hade vi båda rusat upp ur sängen för att tysta de skällande hundarna, som naturligtvis hade hört vår löptik på övervåningen.

Ner i köket och snabbt placera ut hundarnas matskålar, kollar ut genom köksfönstret och ser ett helt ljuvligt vinterlandskap. Klart att jag hade tyckt det vara mysigare med grönt denna morgon, men att det skulle bli mer snö har man ju lärt sig under sina år..

Satte som vanligt på TV:n för att kolla på fyran, men inte ens denna hade börjat idag, klockan var ju bara strax efter halv sex och denna börjar 05.50. 

Men vilken morgonrutin detta har blivit. Upp snabbt, in i badrummet, tvättar händerna och även ansiktet för att vakna upp.. på med morgonrocken,  ner för trapporna, utfodra hundarna, slår på plattan under äggkastrullen, sätter på kaffemaskinen, fyller mjölk i skummaren.. släpper ut hundarna på olika sidor av tomten..Lasse ut och plockar upp de sju högar som det vanligtvis blir och blir kvar ute med hanarna. Jag ställer fram filen och bananen på bordet. Hinner få fram två koppar kaffe och även häller i den skummade mjölken innan äggen börjar koka, kollar klockan och räknar snabb ut vad den ska stå på när det gått sex minuter.. släpper in alla tikarna.

Häller upp lite fil i tallriken, delar bananen i två delar, skivar tunnt upp den ena halvan och lägger detta i filen. Plockar fram mina tabletter, sätter mig till ro och dricker snabbt upp kaffet, får i mig min lilla frukost, läser DN som Lasse har hämtat, löser sudoko.

Dagen kan börja.

Ia

Efter en hel veckans vår kom då vintern tillbaka igen, klart att man förstod att detta skulle hända, men det känns alltid lika tråkigt. Har i alla fall kunnat vara ute varje dag denna vecka och bara det är hur underbart som helst..

I måndags fick jag en underbar bukett med tulpaner av en lika underbar vän och idag är den nästan helt slut, men så vacker ändå.

I onsdags när jag var på promenad så passade Nellie på att rulla sig i människoskit, så det blev att husse fick ta henne i duschen och sedan blev det då även en trimning.

På torsdagen var det Nemos tur att hamna på trimbordet, någgot som han älskar.

I fredags fick Opus sin genomgång av pälsen, även han är bra på bordet

När Lasse redan var igågn så passade han på att borsta upp Qling för ett kort..

Sen blev det en hel del slappande dessa dagar i solstolen, men vi hann även med att ta en promenad till centrum för att handla lite.

Ja veckorna går fort och snart är väl sommaren här på riktigt och vi får ta oss en tur till vårt paradis Öland.

Men just idag finns det ingen längtan till Öland, när det viner utanför fönstret och regnblandat snö faller tungt och gör både mig och hundarna besvikna.

Får väl plocka fram min symaskin igen, den har fått stå utanstoppad en hel vecka och jag är så glad att jag tog vara på de soltimmar som bjöds istället för att sitta inne.

Ia

I går var även denna dag en solig slappardag, gick ju upp alldeles för tidigt efter att ha legat vaken minst en timme och lyssnat på dessa tassar som ekar i huvet när man vill sova. Våra hundar har ju alltid ätit sitt huvudmål på morgonen vid 10- tiden, men sen vi kom hem från Öland i september förra året så har det varit jobbigt med att de vaknar tidigare och tidigare och vill direkt ha mat.. och när sju hundar sätter igång att skälla av hunger så är det ju inte mycket man kan göra än att ge dem mat för att det inte ska höras över hela Hallunda gårdsväg att de skäller. Så igår bestämde jag mig för att vända på allt de får sitt lilla mål på morgonen och huvudmålet klockan 19,00 istället så kanske de känner sig mer mätta. Men inte vet jag om det var av vana eller något annat men i morse så började Sally springa runt klockan tre och drog med sig sina tjejkompisar, de sa inget men de tassade runt runt på golvet, vi höll i alla fall ut tills klockan var 5,45 i morse och då hade jag bestämt att de inte skulle få mat innan vi hade ätit, men det gick inte, de fick sin lilla portion och sedan var det glada och nöjda, men jag lika trött som innan.

Men dagen ser ut att bli fin så det är väl bara att sätta igång med någon hund i solen. Men tror nog att jag får vänta någon timme tills graderna stiger.

Ia