Direktlänk till inlägg 29 april 2014
Vänskapen började för 6 år sedan.. det var du som valde den lilla svarta killen i Sallys kull.. du var en glad tjej som verkligen visade att det var kul att jobba med hundar.
Efter två år så kom Lyckas kull och även där hittade min valpköpare en liten kille som passade och ingen var gladare än jag att just han fick komma till dig och sin storebror.
Valpköparen var en sån som jag verkligen gillade, en som aktiverade dina hundar och hade kul tillsammans med dem.
Så kom då Olgas kull och där fanns en valp som jag bara inte kunde tänka mig att sälja, den lilla söta killen, vit/svart och tan, den ville jag ha kvar i alla fall på något vis, men här hemma fanns det inte plats.. så när denna tjej som redan hade två från oss sa att hon ar intresserad så blev jag naturligtvis väldigt glad.. men nu ville jag ju inte släppa honom riktigt, skulle vara så kul att få visa upp honom på utställningar och kanske en dag få en kull efter honom där jag kunde få spara en liten tik.
Detta berättade jag för valpköparen, sa att det var just det jag önskade.. jag hade redan dragit ut alla köpeavtalen på denna kull och visst gjorde jag ett fel som inte drog ut ett nytt när det gällde valpen, men vi var ju vänner, det hade hon flera gånger visat, så vad gjorde det om vi skrev ett vanligt avtal där vi skrev att jag ville ha avel och utställningsrätt.. varför sa hon inte nej när vi skrev detta, varför skrev hon på detta avtal om hon inte ville att jag skulle få visa honom på utställning eller få ta en kull efter honom.. Åren gick, jag frågade flera gånger om jag kunde få ställa ut honom men fick till svar att han är så mammig så det kommer inte att gå.. Du var hos oss och trimmade, hunden var rent hysterisk på bordet och matte sa att hemma fick hon binda upp honom för att få honom att vara lugn, detta ville varken jag eller Lasse, vi ville trimma honom i lugn och ro, men det var inte lätt.
Så kom då den dagen då vi skulle försöka oss på en parning med denna kille..hanen var jätteglad när han kom, visade glädje när han såg mig och när tiken kom så var han precis som han ska, intresserad och ville bestiga tiken.. nu var det inte så lätt, han var nybörjar, tiken var nybörjare och jag är själv ganska så hård med att mina killar inte ska få fripara som de vill utan jag vill ha dem på en matta och de ska veta vad som ska göras.. men hanen var inte alls med på att få hjälp, så fort jag närmade mig honom så hoppade han av och gick till sin matte.. Jag pratade med tikens matte och frågade om hon hade möjlighet att ta hem hanen under natten, kanske han skulle få lite mer självförtroende om han inte hade sin matte hos sig. Visst detta var inga problem för tikens matte, men hanens matte slog bakut och kom med olika ursäkter som att han skulle inte äta, han skulle sitta och gråta och han skulle på kurs på tisdag.. nu gällde det bara en natt mellan söndag och måndag, sen skulle jag åka dit på måndagen och se om vi kunde få till en parning, men vi märkte ju att detta var inte något som hans matte ville vara med om.. så vi bestämde att vi skulle åka till hanens hem på måndagen.. kankse var det orden som hans matte sa "inte för att jag tror att det går bättre hemma" som gjorde att tikens ägare backade och tog kontakt med en annan hane som hon hade som förslag.. jag kontaktade hanens matte och berättade att vi inte skulle komma.. sen hörde jag inte mer från henne.. hon var väldigt väldigt tyst, så tyst har jag nog aldrig uppfattat henne tidigare, men nu kände jag att det var något som inte stämde. Men jag visste att jag hade inte gjort något fel, så jag la detta åt sidan.
Vi åkte till Öland under påsken, visse att hanen skulle ställas ut i Västerås så jag skickad meddelande och frågade om det skulle bli så nu fast jag hade hört att hon skaffat en ny liten valp, en valp som jag både gratulerade
till och jag önskade dem en glad påsk- Att jag inte fick några svar fick mig att fundera, men jag tänkte, jag har väl inget att vara nipprig för.
Några dagar innan vi skulle komma hem så hade mina föräldrar varit här för att ta in vår post, pappa ringde och berättade att jag hade fått ett kuvert från hanens ägare, jag sa, hon är alltid så gullig så det är nog en hälsning till Lasse eftersom han har fyllt år.
Så kom vi hem igår och där låg kuvertet på bordet. Jag öppnade det och läste bara de första meningarna, den vän som jag hade haft nu i sex år hade helt plötsligt kontaktat SKK för att jag hade skrivit på fel blankett. Naturligtvis hade hon rätt, man ska vara noga fast man tror att man är vänner, man ska skriva de rätta vad det än gäller.. Där stod det att jag skulle få de pengar som var satta för en kull, att jag inte längre hade någon rätt till avel av denna kille.. Jag kände att hela rummet snurrade, jag kände mig så ledsen, inte av att mista denna hane som avelshane utan det svek som hon hade gjort mig, att inte prata med mig, att istället ringa till SKK och i stort sett anmäla mig för falsk varudeklaration, eller vad man ska kalla de..
Jag ringde direkt till SKK, skulle jag ta tillbaka dessa pengar, nej det ville jag inte, men jag fick veta att det var precis det jag skulle göra i detta fall och sedan bara se hanens matte som en helt vanligt valpköpare.
Ska väl inte påstå att jag mådde bra igår, min kropp värkte, mitt blodtryck höjdes, jag hade lätt till tårar, ja allt detta var vad jag kände för det sveket att gå bakom min rygg.
Ia
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|