I går var jag iväg och köpte oss en billig robotdammsugare, har länge tittat på en men det fanns en massa nackdelar med en sådan här maskin så detta har gjort att jag inte vill satsa många tusenlappar på en. Men så såg jag att Siba hade en för bara 500 kr och klart att jag då ville prova. Måste ju medge att denna lilla manick var jättekul och det tyckte även hundarna.

I går var vi hembjudna till Laila som har Olgas valpar Theo och Tore. Naturligtvis fick även Olga följa med för att träffa sina söner. Det blev ett glatt mottagande för henne och hon accepterade i stort sett allt de gjorde. Det blev fullt ös in i vardagsrummet, men sedan fick de också vara ute en del, Laila hade en jättebra baksida där hundarna kunde leka av sig.

Naturligtvis hade jag kameran med mig och det blev en del bilder.

Tyvärr är det min kropp som oftast får bestämma vad som ska hända under dagen. Jag vill så mycket men har lärt mig att min kropp inte alltid vill det jag vill. Ibland blir jag så ledsen av detta, men oftast biter jag ihop och går emot och gör vad jag vill och oftast lyckas jag även klara detta, men jag vet ju då vad morgondagen kommer att ha med sig i sitt sköte.

Idag skulle vi lämna vår bil till sevice, detta brukar ju alltid Lasse göra själv, men jag förberedde mig redan igår på att jag ville följa med, ville så gärna ta kameran med mig och promenera hem, men visst var jag ambevalent, skulle jag orka eller inte. Bestämde mig i alla fall för att följa mitt hjärta och promenera, det finns ju möjlighet att ta bussen på tre ställen under vägen, så det kunde säkert fungera.

Sagt och gjort, promenaden började och jag kände mig så lycklig i solenskenet. Det blev många foton tagna under promenaden och ett litet bildspel kan jag visa här.

Hemma kändes det som ett lyckorus att jag hade klarat detta, kanske en baggis för de flesta, men för mig är det bara envisheten som alltid segrar.

Ia