Jo det är ju det enklaste, att inte spilla massa energi på någon som inte är värd det.. Men i stundens hetta är det inte lätt och när jag ser denna kvinnas inlägg på en massa sidor, där hon grattar åt olika saker så mår jag illa, just dessa sidor som hon är inne på är ju hos de som hon har spytt galla över tidigare..

Tystnadsplikt är något heligt för mig, detta har jag lärt mig under mina år i skolan, men snart spricker bubblan och allt kommer att falla ur och då vet jag många av mina hundvänner som kommer att få veta en del som de inte trodde.

Kanske behåller jag allt inom mig, men jag lovar ingenting.

Ia

Vänskapen började för 6 år sedan.. det var  du som valde den lilla svarta killen i Sallys kull.. du var en glad tjej som verkligen visade att det var kul att jobba med hundar.

Efter två år så kom Lyckas kull och även där hittade min valpköpare en liten kille som passade  och ingen var gladare än jag att just han fick komma till dig och sin storebror.

Valpköparen var en sån som  jag verkligen gillade, en som aktiverade dina hundar och hade kul tillsammans med dem.

Så kom då Olgas kull och där fanns en valp som jag bara inte kunde tänka mig att sälja, den lilla söta killen, vit/svart och tan, den ville jag ha kvar i alla fall på något vis, men här hemma fanns det inte plats.. så när  denna tjej som redan hade två från oss sa att hon ar intresserad så blev jag naturligtvis väldigt glad.. men nu ville jag ju inte släppa honom riktigt, skulle vara så kul att få visa upp honom på utställningar och kanske en dag få en kull efter honom där jag kunde få spara en liten tik.

Detta berättade jag för valpköparen, sa att det var just det jag önskade.. jag hade redan dragit ut alla köpeavtalen på denna kull och visst gjorde jag ett fel som inte drog ut ett nytt när det gällde valpen, men vi var ju vänner, det hade hon flera gånger visat, så vad gjorde det om vi skrev ett vanligt avtal där vi skrev att jag ville ha avel och utställningsrätt.. varför sa hon inte nej när vi skrev detta, varför skrev hon på detta avtal om hon inte ville att jag skulle få visa honom på utställning eller få ta en kull efter honom.. Åren gick, jag frågade flera gånger om jag kunde få ställa ut honom men fick till svar att han är så mammig så det kommer inte att gå.. Du var hos oss och trimmade, hunden var rent hysterisk på bordet och matte sa att hemma fick hon binda upp honom för att få honom att vara lugn, detta ville varken jag eller Lasse, vi ville trimma honom i lugn och ro, men det var inte lätt.

Så kom då den dagen då vi skulle försöka oss på en parning med denna kille..hanen var jätteglad när han kom, visade glädje när han såg mig och när tiken kom så var han precis som han ska, intresserad och ville bestiga tiken.. nu var det inte så lätt, han var nybörjar, tiken var nybörjare och jag är själv ganska så hård med att mina killar inte ska få fripara som de vill utan jag vill ha dem på en matta och de ska veta vad som ska göras.. men hanen var inte alls med på att få hjälp, så fort jag närmade mig honom så hoppade han av och gick till sin matte..  Jag pratade med tikens matte och frågade om hon hade möjlighet att ta hem hanen under natten, kanske han skulle få lite mer självförtroende om han inte hade sin matte  hos sig. Visst detta var inga problem för tikens matte, men hanens matte slog bakut och kom med olika ursäkter som att han skulle inte äta, han skulle sitta och gråta och han skulle på kurs på tisdag.. nu gällde det bara en natt mellan söndag och måndag, sen skulle jag åka dit på måndagen och se om vi kunde få till en parning, men vi märkte ju att detta var inte något som hans matte ville vara med om.. så vi bestämde att vi skulle åka till hanens hem på måndagen.. kankse var det orden som hans matte sa "inte för att jag tror att det går bättre hemma" som gjorde att tikens ägare backade och tog kontakt med en annan hane som hon hade som förslag.. jag kontaktade hanens  matte och berättade att vi inte skulle komma.. sen hörde jag inte mer från henne.. hon var väldigt väldigt tyst, så tyst har jag nog aldrig uppfattat henne tidigare, men nu kände jag att det var något som inte stämde. Men jag visste att jag hade inte gjort  något fel, så jag la detta åt sidan.

Vi åkte till Öland under påsken, visse att hanen skulle ställas ut i Västerås så jag skickad meddelande och frågade om det skulle bli så nu fast jag hade hört att hon skaffat en ny liten valp, en valp som jag både gratulerade

till och jag önskade dem en glad påsk- Att jag inte fick några svar fick mig att fundera, men jag tänkte, jag har väl inget att vara nipprig för.

Några dagar innan vi skulle komma hem så hade mina föräldrar varit här för att ta in vår post, pappa ringde och berättade att jag hade fått ett kuvert från hanens ägare,  jag sa, hon är alltid så gullig så det är nog en hälsning till Lasse eftersom han har fyllt år.

Så kom vi hem igår och där låg kuvertet på bordet. Jag öppnade det och läste bara de första meningarna, den vän som jag hade haft nu i sex år hade helt plötsligt kontaktat SKK för att jag hade skrivit på fel blankett. Naturligtvis hade hon rätt, man ska vara noga fast man tror att man är vänner, man ska skriva de rätta vad det än gäller.. Där stod det att jag skulle få de pengar som var satta för en kull, att jag inte längre hade någon rätt till avel av denna kille.. Jag kände att hela rummet snurrade, jag kände mig så ledsen, inte av att mista denna hane som avelshane utan det svek som hon hade gjort mig, att inte prata med mig, att istället ringa till SKK och i stort sett anmäla mig för falsk varudeklaration, eller vad man ska kalla de..

Jag ringde direkt till SKK, skulle jag ta tillbaka dessa pengar, nej det ville jag inte, men jag fick veta att det var precis det jag skulle göra i detta fall och sedan bara se hanens matte som en helt vanligt valpköpare.

Ska väl inte påstå att jag mådde bra igår, min kropp värkte, mitt blodtryck höjdes, jag hade lätt till tårar, ja allt detta var vad jag kände för det sveket att gå bakom min rygg.

Ia

I söndags var det full fart hela dagen. Började med att åka på cockerpromenad med fyra av våra hundar.. underbart att bara få gå runt och känna doften av våren och se alla glada cocker springa runt.

När vi kom hem så skulle vi få besök av Ulla som har Tippen, han har jag sålt med en viss avelsrätt eller inte direkt avelsrätt för det är Ulla som ska få dessa pengar,  så idag skulle han få försöka sig på en parning för första gången, tiken som finns hos Silla   heter Liten och hon är efter en av våra tikar och vår Nemo, så detta skulle bli en planerad linjeavel eftersom Silla vill ha kvar sina linjer på sin äldsta tik.

Tippen blev jätteglad när han såg Liten och att tycke uppstod kan man inte ta miste på.. men det är inte så lätt när man är nybörjare och det var de ju båda två.  Så det blev en del lek och stoj och båda visade stort intresse för varandra. Tror säkert att vi hade fått till en parning om vi hade haft lite mer is i magen och låtit dem vara tillsammans mera, men tiden rann iväg och vi bestämde oss för att vänta ytterliggare en dag.. nu blev det inte så för Silla vågade inte vänta och se utan valde en annan hane denna gång, en kille som är van att para och då var det inga problem.

I går fick vi träffa lilla söta Xanthos och trimma lite på honom. Han var så glad och lycklig och jag tror nog att han kände igen oss båda. Klart att han borde känna igen mig, jag var ju hans matmamma sedan dag 3.

Han var inte lätt på bordet från början, men lärde sig  under trimnings gång att kunna slappna av och till slut låg han stilla och bara myste.  Höjdpunkten blev att få träffa hundarna, vår Qling blev överlycklig och visade inga gränser i sin lek, men Xanthos var inte ett dugg rädd utan lekte med.  Tog en massa bilder som jag gjorde om till ett bildspel-

Lättlärd märktes det att han var när matte jobbade med honom på apellplan.

Hade inte sovit så mycket natten innan så jag försökte att slappa i solen så mycket som möjligt.

Vädret var underbart och innan middagen som bestod av rökta räkor och varmrökt lax som jag hade gjort, tog vi varsit glas vin och ett par riskakor med fetaost.  Underbart att kunna sitta ute, men middagen blev inomhus.

Kvällen avslutades med att jag somnade på soffan igen, något som jag hade intalat mig om att låta bli.

Ia

Så är man inne i april, vädret har varit mycket varierande den sista månaden, ena dagen värmebölja så att kläderna åker av, sedan snöstorm och isande kyla.. men idag är det skönt och även gårdagen var en riktig toppendag.

Tänkte bara sätta in lite bilder på två av mina gamlingar.. Snart 12 åriga Sally och vår snart 9-åriga Opus'

               Det är bara att klicka på bilderna så ser man dem i större format.