Idag kommer mina nya köksluckor. Tänkte att det vore kul att ha bilder kvar av hur det gamla såg ut, så jag passade på att fotografera lite i köket idag på morgonen. För efter detta är de ju bara ett minne blott.

Idag grattar vi vårt barnbarn Johanna som fyller 9 år och även min pappa som har namnsdag.

Så brukar man ju säga när det regnar och är grått och tråkigt, egentligen förstår jag inte varför. Det man gör med hundarna ska ju vara roligt men man vill väl inte påstå att det är kul att ta in sju hundar efter deras utevistelse.

Igår var ju lilla Qling hos vår son och sonhustru, Nasek hade redan frågat mig om hon fick tvätta och torka honom när han hade varit ute och naturligtvis får hon göra det. Här hemma anser jag att det är lättare att torka golv än att lära hundarna sitta och vänta på sin tur att bli torkad, så detta är ju inget vi har lärt dem. Men Qling hade varit jätteduktig, efter första promenaden så tog de in honom i tvättrummet och torkade tassar och mage och det gick jättebra. Efter nästa promenad så sprang han spontant in i tvättrummet och la sig i Hannas knä för att få bli torkad, snacka om att lära sig fort.

Just nu håller jag på med ordentlig koppelträning i grupp, tar då alltid Qling och två hundar till, känner att Qling som är yngst måste få mer träning.  Något annat vi tränar mycket på är att lära dem sätta sig vid grinden och vänta innan vi ska gå ut, detta är inte heller så lätt med tre hundar, men som sagt övning ger färdighet. Skall väl erkänna att jag har varit lite slö med just detta att låta dem sitta kvar, har tyckt att det varit så lätt att bara släppa ut dem genom grinden och säga hagen och sedan veta att de springer direkt upp till fårhagen, detta har ju gjort att de har väldigt bråttom ut och iväg. Men det kommer nya grannar och nya besökare till vårt område och alla tycker ju inte om hundar, så nu måste det bli ändring på detta. Jag har ju som praxis att inte tjata ut mina hundar, vill ju göra det mesta i tysthet och få dem uppmärksammade på detta sätt, så i stället för att tjata så blir det många ryckt i kopplet för att få dem att komma tillbaka och förstå att de har gjort fel.

Olga har blivit superduktig, lugn och harmonisk, kan vänta på sin tur i stort sätt hur länge som helst. Nellie är ivrigast, allt måste hända superfort för att hon ska bli nöjd, så där är det mycket jobb, men det blir bättre och bättre. Vi har ju våra ritualer när vi är ute. Först går vi alltid till fårhagen och där springer hundarna av sig ordentlig, det blir mycket gymnastik för kroppen, upp för berg, ner för berg, hopp över fallkullna träd mm. Sedan fortsätter vi alltid vår vandring till ängen och då finns det en sten som Olga har som sin godisten, fast jag låter henne inte hoppa upp på den spontant utan hon får istället kommandot "stenen", då springer hon dit och sitter så fint och väntar på en godisbit och att jag ska säga "lek", idag när jag hade kommit en bit på väg så upptäckte jag att Olga satt kvar, jag hade liksom glömt ordet "lek", fick gå tillbaka och säga att hon fick hoppa ner. Sedan går vi en liten bit till och då kommer vi fram till en parkbänk, gör samma sak där, säger "bänken" där ska både Olga och Nellie sätta sig och får inte gå ner förrän de fått kommandot, idag visade Qling att även han tyckte att han skulle sitta på bänken så jag lyfte upp honom och alla tre satt så fint och väntade på godis och slutlkommandot. Sedan blir det spring på ängen, nedförbacken är bra för hundarnas muskler. När vi kommer fram till vår apellplan så vet de att nu är det dags för koppel, jag behöver bara en vissling i pipan och alla tre sitter fint vid min fötter och väntar på koppel och godis. Drömmer om den dagen jag kan göra som Ceasar, ta alla sju med mig samtidigt ut, jobba med dessa moment och få dem att lyda, vet att det skulle gå, men har jag tålamod, eller känner jag mig misslyckad när det inte fungerar, ja det är en fråga som jag själv måste komma fram till svaret med. För ska man lyckas med lydnaden i grupp då gäller det ha tålamod och kunna vänta på att det ska lyckas.

Där satt vi i lugnan ro och tittade på Antikrundan. Plötsligt så hamnade vi i ett becksvart rum, till och med hundarna reagerade, lilla Qling blev orolig och började gny. Ja, ja det var bara att börja treva sig fram för att först och främst hitta ficklampan, sedan när denna fanns så var det alla ljusen som skulle tändas. Visst blev det lite mysigt med mörkret och alla de tända ljusen, men vad gör man när man inte kan se på TV, inte sy, inte sitta vid datorn och gissa om man blev kaffesugen. När vi hade befunnit oss i detta mörker (det sken upp lite då och då när bussen eller bilar körde förbi) i ca en timme så ringde de från larmtjänst för att kolla eftersom vårt larm hade kommit fram till dem. Hon förstod att det var strömavbrottet som spökade, men de måste ju ändå kolla. Hon berättade då att det troligen var kabelbrand i en transformator i Botkyrka. När klockan var ca 22.30 så blev det plötsligt ljust igen, men då kände jag inte att det var någon idé att sitta uppe utan vi gick och la oss. Klockan 24.00 blev det åter mörkt, men jag brydde mig inte så mycket om detta eftersom jag nu befann mig i sängen. Klockan 01.01 ringde det på Lasses mobil, men vi har ju ingen teckning när vi är i huset så detta bröts. Nu var vi trötta och vi somnade och allt var lugnt. I morse ringer vår son för att höra hur vi hade det. Stackaren, när inte vi svarade på mobilen så hade de ringt till honom, han har normalt vårt lösenord men när det ringer vid denna tidpunkt på natten så är det ju svårt att minnas. Naturligtvis blev han orolig och klädde på sig, tog bilen hem till oss och tänkte bara det inte står brandbilar där. Vad som förvånar mig är att de inte kunde säga till honom att det var strömavbrott och det då var det troliga som orsakade larmet. Ja, han var nog både trött och kanske irriterad, men blev nog lättad när han såg vårt hus och allt såg ut som vanligt.Idag blir det badning och trimning av Olga och Opus som ska med oss till Hallstahammar på söndag, men är det snöstorm så stannar vi hemma

I morse när jag slog upp mina blå så var klockan 05.10, jag började direkt att tänka på allt som ska göras denna vecka inför utställningen till helgen. Tänkte även att "nu får jag inte tänka, jag vill försöka sova en timme till", men även den tanken fick mig att grubbla vidare, kanske kan jag gå upp och börja städa mitt syrum, har ju inte tagit undan allt från helgens syarbeten, men så fortsatte tankarna, går jag upp nu så vaknar alla hundarna och tror att det är utgång för dem, nej jag får nog försöka att ligga kvar i sängen i alla fall denna timme, jag timme och timme, bara dessa tankar hade nästan tagit 30 minuter. Nellie och Lycka hörde nog att jag vände och vred på mig i sängen för snart hörde man några snusande ljud utanför sovrumsdörren. Lika bra att gå upp, öppna dörren och släppa in hundarna för lite kel i sängen. Nästan fem minuter fick vi kela, pussas och ha lite mysigt innan även lilla Qling hörde att vi var vakna, så nu blev det bråttom upp för att hinna släppa ut honom innan han hunnit kissa inne. Så var man på benen igen denna första morgon på en ny vecka.

Nu är klockan halv åtta, vi har bäddat, gjort våra toalettbestyr, släppt ut sju hundar på tomten för första kissningen, gett Qling hans första mål mat, ätit frukost, läst tidningen och funderat på vilka hästar som kan tänkas springa in lite pengar idag. Utanför fönstret är det mörkt och ruggigt, även i de flesta fönster är det fortfarande mörkt och man inser att vi alla på denna gata har hunnit komma till åren och inte behöver springa till bussen eller ställa oss att skrapa bilrutor tidigt på morgonen.

Om några timmar blir det bowlingtunering och jag har gett mig sjutton på att även denna vecka ta hem segern.

Ja så har vi kommit till år 2009 och allts som gjordes fel under 2008 ska nu rättas till (visst det är så man säger).

Ska försöka planera allt som har med hundar att göra,  lite bättre i år.

Skulle vara roligt om jag kunde få ihop en träningsgrupp tillsammans med mina grannar och deras hundar. (även detta har vi sagt förut)

Rutiner för att jobba med en och en hund (gud vad härligt det vore om jag bara kom igång med detta)

Veckoplaneringen skulle se ut så här:

Måndag:

07.00 alla hundarna släpps ut på tomten för en första kissning.

08.00 frukost

09.00 - 10.00 promenad med fyra hundar, de andra tre får vänta

10.30 åka och spela bowling, föröka hinna med ATG och lite inköp

12.30 lunch

13.00-14.00 promenad med de hundar som fick vänta på morgonen

14.30 -15.30 Jobba med någon av hundarna.

16.00 -16.30 Jobba med någon av hundarna.

17.00 Förbereda middagen

17.30 - 18.30 Glamour

18.35 äta middag

19.00 orken är slut.

Kanske finns det något man vill se på TV

När denna dag är slut så finns det fortfarande massor av saker som inte har blivit gjorda. Mellan dessa tider som redan finns ska jag hinna dammsuga, tvätta, diska, gå ut med flera hundar, läkarbesök, tandläkare, storhandla, få lite egentid. Detta är bara måndagen, men de andra dagarna ser lika ut förutom bowlingen. Var det någon som sa "pensionärer har all tid i värdlen", min fråga är "NÄR DÅ"

När ska jag hinna med uppdateringar på datorn, snacka lite på MSN och Facebook, kanske får man lägga dessa saker på hyllan, men fy så tråkigt man skulle ha då.

Nej, jag får nog göra som förra året "TA DAGEN SOM DEN KOMMER" då hinner man med allt, nästan.

Tur att man har en gubbe också, som kan göra det jag inte hinner med.