Söndagen den 23 mars 1969 var en rätt vanlig dag hemma hos oss i Skogås. Visst gick tankarna mest till vår lilla son Peter som låg på sjukhus men som skulle få komma hem på måndag. Det var mycket som skulle ordnas, vaggan skulle bytas ut till spjälsängen, hans stickade tröja var klar och skulle bara sys ihop. Vi hade besökt honom på lördagen och jag tyckte att han var så söt men såg så trött ut, det roslade lite i hans bröst, men det var inget farligt, bara slemmet som fanns kvar efter sövningen. Han log i alla fall när jag pussade den lilla plutmunnen.

Dagen var skön och det doftade vår. vi var mycket ute denna söndag tillsammans med dotter Ann.

På kvällen så satt jag i soffan och sydde ihop tröjan som Peters skulle ha på sig på hemresan, Ann satt bredvid mig i soffan och pratade glatt om att vi skulle få hem lillebror.

Men klockan 20.00 stannade tiden, dagen som varit försvann in i ett mörker, det var den otäcka telefonen i hallen som ringde, det var Lasse som tog samtalet. Vad jag hörde var ett mummel, men Lasse ansikte sa så mycket mer. Efter detta samtal klädde vi på oss som i trans, Ann lämnades in till grannarna. Taxiresan på väg till sjukhuset var tung.  Du vår älskade lilla Peter fick aldrig mer komma hem till oss. Du låg där, så vacker, så levande, men ditt lilla hjärta hade slutat att slå.

Idag är det 40 år sedan, men ändå känns det som om det vore igår som jag smekte och pussade dig för sista gången. Din mamma

Ja idag kunde man glädjas av att få sitta ute med en kaffe latté i solen. Hela förra veckan gick fort, massor hände. Var till mamma och pappa för att hjälpa till med lite handling. Det är långt för mamma att ta sig till Apotek och banken eftersom hon inte har körkort, så detta hjälpte vi till med. Sedan har vi varit till min moster och beklagat sorgen av min morbror som gick bort i tisdags, Träffade då två av mina kusiner som var här och hjälpte till. Idag fanns dödsannonsen i DN, min morbror har betytt mycket för mig och det känns tomt nu när han är borta, men han fick bli 92 år och var helt klar och duktig ända in i det sista då han somnade in i sin egen säng.

Igår hade vi främmande av en liten cockerdam och hennes matte och husse. Vi hade en trevligt dag med både jobb och lek för hundarna.

I morgon är det ny vecka, bowling och så ska vi hjälpa mamma med lite affärsgöromål. Vårt barnbarn Rubina fyller 8 år, men kalaset blir på torsdag. På tisdag så kommer en av Qlings bröder hit och ska bli friserad inför kommande utställning den 28:e. Så nästa vecka kommer säkert att försvinna den också i ett nafs.

Nu var det ett tag sedan jag var här och bloggade. Tiden har bara rusat iväg. Pappa har varit på sjukhuset i 8 dagar och är nu hemkommen med en massa hjälpverktyg. Men han är tuff och glad och kommer att klara detta galant. Tyvärr är det många som drabbas av att han inte kan köra bil, samariter som mina föräldrar är. Vad som säkert ororar dem är att inte fåglarna på landet får sin ranson av sockerkaka och annat gott.

Idag är det bowling som vanligt och vi får väl se hur många kronor som hamnar i skålen denna vecka. Jag kom på den lysande idén att vi skulle lägga en krona för varje förlorad poäng och omgång. Först sa jag 10 kr, men Lasse tyckte att det var för mycket, detta är ju bara en rolig grej för att få se hur mycket pengar dessa förluster drar in till sommaren. Förra veckan var det storförlust för Lasse, det blev över 100 kr som han förlorade, även jag har haft förluster på upp till 50 kr. Men detta taggar oss att ge järnet, så det är kul. Vi är ca 14 personer som spelar samma tid och dag varje vecka, så vi har kommit överens med dem att vi ska ta en match tillsammans en måndag.

De är här och sågar ner massor av våra träd i samfälligheten och jag är så orolig att de ska ta vårt skatträd, visst skulle det ge mer ljus på vår tomt om detta kom bort, men jag har så svårt att se detta försvinna nu när jag ser hur våra kära skator jobbar med att få sitt bo färdigt.

Nu hoppas jag bara på att våren ska komma och snart är det dax för en tur till Öland.