Först och främst vill jag tacka dem som har trott på mig i vår bowlingtunering. Det blev jag som vann men med futtiga 2 poäng, något som i alla fall Lasse tyckte var bra (att det inte blev så många alltså)

Vi tar nya tag från Nyåret och kommer då att ha en tunering i månaden. Vi kommer att hinna spela ca 12 serier var under en månad och dessa lägger vi sedan ihop för att få en vinnare.

Ikväll blir det bara lite god mat för mig och Lasse, vi kommer att vara ensamma hemma och ta det lugnt, gå ut och skåla tillsammans med våra grannar gör vi varje år , så även detta år. Vi har valt att ta det lugnt eftersom vi har våra hundar och även de små fyraveckorsvalparna som vi inte vill på något sätt stressa.

Ja nu har vi varit igång med julfirande sedan i fredags. När man har vuxna barn med egna famljer så gäller det att dela på sig och göras allt till det bästa. Men det är kul att hinna träffa sina barn och barnbarn någon gång under juldagarna i alla fall. Men som sagt som mormor/farmor måste man ju lära sig att julen är inte bara julafton utan träffas kan man göra vilken dag som helst. Jag tycker att vi har haft en helt perfekt jul detta år, lagom med både mat och klappar och bara glada miner.

Idag ska det bli ett annat firande, min morbror (mosters man) fyller 90 år och det ska firas med dunder och brak (inte riktigt så hett ska det gå till). Ska bli så kul att även få träffa mina kusiner som är spridda för vinden och som gör att man inte träffas annat än på famljehögtider.

Sedan blir det att avsluta kvällen med lite rester eller kanske kroppkakor. Ni som läser detta tänker väl, vad då kroppkakor, det hör väl inte julen till, nej kanske inte. Nu var det bara så att Lasse stod och skalade 10 kilo potatis till julbordet för det brukar alltid gå åt, men det fattades ju folk så det var nog inge många potaisar som blev uppätna denna dag. Normalt brukar ju detta sluta med att potisen blir till hundmat, men som nybliven pensionär och lite mindre i portmonän tänkte jag börja vara lite ekonomisk så jag åkte ner till centrum och köpte fläsk, ställde Lasse att pressa all potatis och sedan var kroppkaksbaket i full gång. Nu ligger de väl inpackade i frysen och bara väntar på att ätas.

Ja, gissa vad namnsdagen har med detta att göra. När jag såg att det var Adam så kom jag på hur jag höll på i min ungdom, allt som man kunde spinna vidare på tyckte jag var kul och detta gjorde jag ofta med att klottra ner detta någonstans. Adam blev naturligtvis Adamsäpple, alla fåglar i min skolbok fick andra passande namn. Ja ni kan tänka själva vad det blev. Men ibland går man lite för långt och detta gjorde jag när jag jobbade på Svenska Philips i min ungdom. Vi hade ofta högt uppsatta personer på besök och i mitt jobb ingick det att serva dessa när de satt i olika möten. Det bästa av allt var att garderoben där de hängde av sig sina kläder var precis utanför mitt rum och det hände som oftast att jag inte kunde låta bli att prova deras snygga mössor/hattar med alla sina vackra medaljer, det hände faktiskt att jag blev tagen på bar gärning med detta en gång och det kändes inte så roligt. Men den här dagen var överbefälhavaren Rapp på besök, jag kunde inte låta bli att tänka ordet Rapphöns när jag såg honom. Han fick ett viktigt samtal och jag var tvungen att gå in i det fina konferensrummet för att meddela honom detta. Jag var 16 år, rätt blyg och tyckte att det var otäckt att kliva in i detta rum med alla höga herrar. När jag gick i korridoren så repeterade jag hela tiden hur jag skulle säga när jag kom in i rummet. Hjärtat slog fort på mig när den gröna lampan lyste och jag fick komma in. Jag niger lite fint och säger med hög röst "Överbefälhavare Höna har ett viktigt telefonsamtal", jag ser bara sura miner, min chef som visar med handen "ut härifrån" och jag vill bara försvinna.

Jag kommer ihåg att jag låste min dörr om mig och stannade på rummet hela dagen och det blev inget mer sagt om detta.

Varje dag i ungefär 10 dagar har Olga haft kul med en ballong hon hittat på vår promenad. Första dagen hon hittade den var den fylld med en massa luft, men Olga tog den så fint i munnen och sprang omkring och bollade med den utan att den gick sönder. Vi gömde den i en buske och sedan blev det som en lek att varje dag när vi kom upp till ängen så letade Olga rätt på ballongen och lekte med den en stund. I söndags när vi var ute så sprang hon som vanligt fram och tog ballongen, men denna dag ville även Lycka vara med och leka och det blev lite dragkamp och ballongen sprack. Olga släppte den och vips så försvann den ner i Lyckas mage. Har ju en gammal erfarenhet av en tax som åt en barnnapp och detta slutade med operation. När vi kom hem letade jag reda på ett paket med 10 stycken långa fina stångsparrisar som jag hade sparat för att ha till förrätt, men vad gör man när man vet att detta kan rädda hunden från att behöva åka till veterinären. Sedan har det varit en väntan kan jag lova och Lasse har skrämt upp mig flera gånger under dessa tre dagar när han har sagt att Lycka ser dålig ut. Men hon har ätit och gjort sina behov precis som vanligt. Men i morse var hon lite konstig, mådde lite illa och verkade allmänt slö, men efter morgontoaletten och en grön ballongoch lite annat i bajset så var hon som vanligt igen. Tack och lov att allt gick bra.

Idag har vi varit och spelat bowling igen, jag vann, men inte med så mycket. För er som röstar kan jag säga att det endast är några poäng som skiljer opss åt just nu innan sista matchen går av stapeln. Vem som leder, ja, sug på den ni.

Ja äntligen tog jag mig i kragen och gick för att hälsa på lärare och elever på skolan. Får nog göra det lite oftare, för så glad som jag känner mig efter detta besök har jag inte gjort på länge. Vilken känsla det är när alla vuxna kramar om mig och säger att de har saknat mig och vilken otrolig lycka man känner när man får kramar av alla gulliga elever som undrar om jag ska stanna och jobba med dem. Tog mig en promenad till skolan, det tog lång tid för jag får gå i min egen takt och de som känner mig vet att jag normalt alltid springer, men efter min skada i april så går det mycket långsamt, men huvudsaken är att jag kan ta mig från plats till plats utan att behöva be om skjuts. En kille i 2:an satt sig genast ner och gjorde en jättefin stjärna till mig, gullpluttarna, jag saknar dem verkligen men känner ändå inte för att börja jobba igen, såg ju på mina kollegor att de var mycket slutkörda och jag önskar dem en lång och skön julledighet./Ia

Lasse och jag spelar bowling en gång i veckan, just nu har vi en tunering för att se vem som vinner i december. Vi spelar tre serier var varje vecka, lägger ihop alla omgångar och ser på slutresultatet vem som vinner. T'änkte på kul ha en omröstning på denna sida, så rösta på den du tror kommer att vinna.